Ingenting går som planerat, känns som om jag faller hundra steg tillbaka..

Allt känns som en enda soppa just nu. Jag tror inte ens att jag vet vem jag är längre. Jag känner mig osäker, ful och besvärlig. Samtidigt som känner mig säker, snygg och framåt.

Jag vet inte om jag vill bli polis längre, jag vet inte om jag vill vara här. Jag vill bara komma bort, tänka på annat ett tag. Se världen från ett annat perspektiv. Dansa, festa och bara släppa loss, i en värld där ingen vet vem jag är. Där ingen vet om mitt förflutna. Där jag kan börja om på ruta ett.
Jag vet inte ens vad det är jag skriver, förhoppningsvis så som jag känner. Eller är det såhär jag vill känna? Jag vet inte. Jag lever idag i ett mörker, och varje dag är en kamp att överleva.

                                                                         

                                                                             ~930802~