Till minne av dig ❤️
Lugnet är felet.. Det är när jag slappnar av allt skiter sig, det är då tankarna rullar. På vad jag kunde ha gjort annorlunda, bara att hälsat på oftare hade gjort skillnad. Det är nu det jobbiga kommer snart. Det som jag aldrig ville vara med om igen. Känns som om kroppen kommer vända sig utochin, som att skelettet letar sig utåt. Jag orkar inte riktigt bära mig själv, så jag ger hellst fan. Släpper allt och går all in. Jag är väldigt lyckligt lottad ändå, men de är så förbannat svårt att se när någon rycks ur mina händer bara sådär. Jag va inte beredd på det. Även fast jag visste, att nu är de nära. Det klickade aldrig, förrens de va alldels försent.
Lilla, vackra, underbara morfar. Min morfar. Jag har nog inte tillåtit mig själv att säga något ännu, jag tycker fortfarande att de är jobbigt, och ögonen är tårfyllda när jag tänker på hur liten du blev. Kall, livlös. Men ändå fridfull och vacker, jag vet att du har det bättre nu, att du mår bättre, men ändå. Jag är för egoistisk för att kunna acceptera att din tid nu är slut. Klumpen i min mage växer. Och jag minns sista dagen jag såg dig i liv. En så otroligt jobbig dag, att se dig må så dåligt och vilja åka hem, så himla liten och späd. En sista kram, en sista smekning på kinden. Ett sista leende. Det kommer jag föralltid bära med mig.
Idag kommer vi säga adjö på riktigt. Jag vill inte. Kan vi inte stanna klockan för en sekund och gå tillbaka. Då allt var bra, då du va pigg.
Tyvärr så går de inte, hur många tårar jag än fäller. Det är såhär det är nu.
Gud har kallat tillbaka sin allra bästa morfar, jag hoppas och tror att du har det bra nu där du sitter och spelar på ditt dragspel och gör det du brinner för. Har ni spelmansstämmor där du är nu med? Jag hoppas det. Ser du ner på oss just nu? Ser du att vi saknar dig varje dag?
Jag älskar dig, morfar.
Vila i Frid nu, det är du värd. ❤️
Så himla fin. Nu är du en av tre vackra änglar där uppe. Hälsa farmor och farfar ifrån mig. ❤️
~930802~