På något vis så tror jag att det är våra nära och kära som är stjärnorna. Även om det låter helt galet, men jag tror att farmor och farfar sitter där och lyser som dom stjärnor dom är. Iallafall i mina ögon. Idag är en sån kväll, då jag känner mig ensam och ledsen. När tankarna kommer tillbaka och jag börjar fundera.
Jag kan inte släppa taget.
Det är sant..
Ibland önskar jag bara att jag hade någon att ringa, som kom på en gång och höll om mig tills jag somnade. Pratade med mig och fick mig att må bra.
~930802~
