Gaddad once again
Nu är jag gaddad ännu en gång och denna gång blev det 2 st på samma gång, känns otroligt roligt. Nu är jag i gyllene talet 3 med andra ord. Visst, man kan tycka att det går för snabb, men jag är/var säker på mitt beslut och jag tycker det är snyggt med tatueringar. Kanske inte när det blir för mycket, men jag kan iallafall täcka 2 av mina om jag skulle vilja. Men jag är så himla stolt och glad över dom så jag tvivlar på att jag skulle vilja dölja dom.
Den ena tatueringen sitter precis vid mitt nyckelben på vänster sida och där står det : Never let me go, den står för min och Cecilias vänskap, hur vi alltid finns där för varandra, även fast vi har våra dagar vi också när vi inte är så glada på varandra, så vet vi ändå att på något sätt finns vi alltid där, för att trösta, prata eller vad det kan vara som behövs. Hon är mitt allt, som min syster, min bästa vän, min själ. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och jag har svårt att se mig själv utan henne. Jag är inte hel utan henne. Så vännen, Never let me go, ok? <3
Den andra tatueringen sitter på min högra sida vid troskanten/ljumsken. Den står för min familj och min kärlek till dom, vad passar då inte bättre än att det ska stå : Love , Min familj, är faktiskt rätt stor, den betyder allt för mig. Dom har funnit för mig i alla svåra tider, med skolan, pojkvänner och vänner. Det är dom som stått ut med mig när jag vart som värst, gladast, lyckligast. Dom har varit med mig hela mitt liv. Och vilka är det jag menar då? Jo det är ju såklart min mamma Anna-Lhena, pappa Anton, mina älskade systrar Helena, Bodil och Kicki, sen har vi min älskade lillebror Fredrik.Såklart räknas min moster, mina morbröder, mina kusiner och mina mor/farföräldrar in i den med. Kärlek är att ha någon sägs det. Jag har massor av det. <3
Har försökt att bli trött, läst och läst å läst, men ingenting hjälper, istället blir jag förbannad, vilken jävla värld vi lever i.. Har läst en bok som heter Inspärrad skriven av Teresa Cooper, det är den mest skrämmande boken jag läst under mina år som boklus.. Det är en sann berättelse om en liten flicka som åker från hem till hem, blir våldtagen, drogad och misshandlad gång på gång. Den är så skrämmande att man ryser i hela kroppen och man kan inte tro sina ögon. Och oftast är det dom här sanna historierna som tar på mig mest, jag blir förbannad och ledsen på samma gång, jag vill försöka göra något även fast jag vet att jag inte kan. Hur folk kan bete sig såhär, använda människor som luft och låtsas som ingenting, blundar för verkligenheten. Fy skäms..
~930802~