Järnkonungen

Någon ny bok jag har börjat läsa, är ännu bara på första kapitlet men redan fast. Det sägs att det är den "Nya Twilight". Så ni kan ju tänka er att den är bra.
Nog om det.

Ligger i sängen andra natten i rad och försöker sova, går inget vidare. Kan inte riktigt slappna av, finner ingen ro. Vet inte vad jag ska ta mig till. Känns inte som någon större mening att somna snart. Ska upp 7 och börjar skolan 8. Ja så är det, har kommit tillbaka till skolan igen, på 100%. Vet inte riktigt vad jag känner för det, det är blandade känslor. Skönt att vara i stan, men samtidigt längtar jag hem till Bispgården mer än nånsin. Känner inte för att vara ensam. Vill ha sällskap. Skulle kunna göra vad som hellst för iallafall sovsällskap. Känslan att bara veta att jag inte är själv om natten gör mig trygg, lugn. Lyssnar på musik och läser, stressar upp mig över att jag snart ska kliva upp. Av att jag ska sitta i en skolbänk 8 timmar och plugga enbart matte. Har en känsla av att jag kommer somna..

Det är lite roligt, i början av ett förhållande är det alltid trångt och varmt i sängen och man vill ha en större. Sen efter ett tag har man vant sig vid att ha det så, och då vill man inte förändra något. När det tar slut känns det som att hela universum ryms i sängen med mig. Då skulle man till och med nöja sig med en 90's säng. Och även då skulle den kännas stor, tom och kall.

Känslorna jag har inom mig går inte att beskriva, jag vill skrika. Vafan skulle det här vara bra för? Kom tillbaka. Sov med mig. Fast jag vet inte om jag saknar det egentligen. Saknar känslan av att ha någon här när jag ligger här mitt i natten. Känns desperat. Vill kunna lyssna på någons lugna andetag, känna dennes värme och sakta somna in. Helvete.





~930802~



Kommentera här: